Debattartikel i Svenska dagbladet 2018-06-01:
”Återskapa skolan – utan skadlig nyliberal logik”
De negativa effekterna av skolan som en tjänst på marknaden är tydliga. Det är hög tid att börja återskapa skolan som gemensam bildningsinstitution, skriver Anna Ekström (S), gymnasie- och kunskapslyftsminister.
Några av de hetaste frågorna i den skolpolitiska debatten såsom vinstbegränsning, segregation, ”fritt skolval” och betygsinflation är egentligen symptom på ett underliggande fenomen, nämligen utvecklingen av skolan som ett marknadssystem. Den borgerliga majoritet som i början av 90-talet genomförde friskolereformen och skolpengssystemet tänkte sig att skolan precis som andra tjänster skulle gynnas av valfrihet, konkurrens och ökad kundmakt. De teoretiska modellerna hämtades från ett nyliberalt tänkande där man lånade logiken och styrningsmetoder från varu- och tjänstemarknaderna, så kallat new public management.
Nu 25 år senare kan vi se de negativa effekterna av tankefiguren med skolan som en tjänst på marknaden. Vi ser en ökad ojämlikhet. Vi ser ett förytligande av skolans uppdrag i profilering och marknadsföring. Vi ser ett tryck mot lärare och rektorer att sätta högre betyg än eleverna borde ha, därför att marknaden kräver det. Och vi ser en alltmer sofistikerad sortering av olika elever på olika skolor utifrån social och etnisk bakgrund. Vi ser en skola som i stället för att hålla ihop samhället och överföra ett gemensam bildnings- och kunskapsarv mellan generationerna separerar olika grupper från varandra och vittrar sönder det samhällsfundament som en gemensam bas av kunskaper och värden utgör.
Jag tror att många människor från höger till vänster på den politiska skalan vänder sig emot denna utveckling. Många konservativa och socialliberala personer som jag möter oroas lika mycket av marknadsstyrningen och förytligandet av bildningsuppdraget som vi socialdemokrater. Vägvalet är enkelt: antingen accepterar vi att skolan reduceras till en tjänst bland andra eller så börjar vi återskapa skolan som gemensam bildningsinstitution.
Om man ser skolan som en tjänst på marknaden så är den bristande likvärdigheten inget problem för staten. Det är kundernas fel om de väljer en dålig skola. Konkurrensen kommer efter hand slå ut de dåliga skolorna och lämna kvar de bra. Utveckling nås genom konkurrens.
Om man ser skolan som en bildningsinstitution så är bristen på likvärdighet katastrofal. Alla barn måste ges likvärdiga möjligheter att tillgodogöra sig de kunskaper och förmågor de behöver för livet. Alla skolor måste vara bra skolor. Utveckling nås genom samarbete och lärande och inte genom konkurrens.
Om man ser skolan som en tjänst på marknaden kan skolans demokratiuppdrag uppfyllas genom att skolan undervisar om demokratiska institutioner i enlighet med kursplanerna. Marknaden tillfredsställer kundernas intresse av att uttrycka sin önskade identitet genom att gå i olika typer av skolor där barnen kan möta likasinnade.
Om man ser skolan som en bildningsinstitution är demokratiuppdraget centralt. Inte bara som objekt för undervisning utan genomsyrande hela skolans arbete. Att barnen lär sig hantera olikheter, skapa regler för sin samvaro med andra, tar ansvar, lär sig lyssna på andra, respekterar minoriteter med mera. I denna skola återskapas ständigt det demokratiska samhällskontraktet genom daglig träning.
Om man ser skolan som en tjänst på marknaden är det rationellt att välja den tjänsteleverantör som ger bäst utdelning i form av bäst betyg för minst insatt arbete.
Om man ser skolan som en bildningsinstitution ska alla barn få verkliga kunskaper för arbetslivet, för vidare studier och för ett liv som bildad medborgare.
Debatten borde handla om skolans roll i samhället och inte bara enstaka förslag till åtgärder mot olika symptom på den marknadsstyrda skolan. Vi socialdemokrater vill få bort vinstjakten i skolan – inte bara för att skattepengar i miljardklassen som avsatts för skolan används för annat, utan även därför att drivkrafterna i skolsystemet förvrids om det slutliga resultatet mäts i ägarnas vinster och inte i elevernas kunskaper. Det är en minst lika stor fråga som vilka procentsatser på vinster som kan accepteras.
Vi vill att det ska finnas en offentlig planering av skolväsendet så att ett utbud av bra skolor och alla gymnasieprogram ska finnas över hela landet, inte bara i sådana lägen och med sådan inriktning som marknaden bedömer som lönsamt och riskfritt. Vi kan inte ha en fri etableringsrätt av fristående skolor utan att konsekvenserna för hela skolväsendet beaktas, till exempel när det gäller tillgänglighet, segregation och resursutnyttjande.
Vi vill också att planeringen av skolor ska göras så att elever av olika bakgrund kan mötas i skolan. Det är bra att elever och föräldrar kan välja vilken skola de helst vill gå på, men om det är fler sökande än platser till en skola ska urvalsreglerna bidra till att bryta den sociala och etniska segregationen. Det är positivt om kommuner planerar sitt skolväsende medvetet så att barn från rikare bostadsområden kan gå på samma skola som barn från fattigare områden.
Vi vill inte att en skolas kvalitet ska vara beroende av att ”kunden”, det vill säga föräldrarna eller eleven, gör ett smart skolval. Alla skolor ska vara bra skolor. Staten ska ta ett ökat ansvar för att säkra kvaliteten i alla skolor bland annat genom att införa nationella målsättningar, styra mer statsbidrag efter behov, ha en regionalt närvarande skolmyndighet och säkra lärarförsörjningen och lärares behov av kompetensutveckling.
Vi välkomnar fristående skolor som ett komplement till de kommunala skolorna, men regelverket måste utformas så att de inte bidrar till skolsegregationen. Den demokratiska värdegrunden ska gälla på samma sätt för fristående skolor och lärarna i fristående skolor måste ha utbildning för sitt uppdrag och omfattas av kompetensutveckling på samma sätt som lärare i den kommunala skolan.
Vi vill att resurser ska fördelas efter behov i hela skolsystemet. En rak skolpeng lika för alla leder till ökad ojämlikhet. Skillnader i förutsättningar mellan olika barn beroende på till exempel funktionshinder eller ojämlik tillgång på kulturellt och språkligt kapital i hemmet ska kompenseras i förskolan och skolan. Resursfördelning och antagningssystem måste konstrueras för att motverka att skolor endast välkomnar resursstarka elever utan särskilda behov.
Vi vill att betygen ska avspegla elevernas faktiska kunskaper och förmågor och inte påverkas av marknadens tryck eller av resursstarka föräldrar som kräver högre betyg för sina barn. På längre sikt måste det ske genom att stärka professionens ansvar för en rättvisande bedömning och betygssättning. I nuvarande marknadssystem måste styrningen av betygssättningen skärpas, bland annat genom den starkare koppling av betygen till resultat på nationella prov som regeringen har beslutat.
Vi vill att skolan ska vara en gemensam bildningsinstitution som kan upprätthålla samhällets demokratiska värdegrund och ge alla barn de kunskaper och förmågor som de behöver i livet. Det tror vi att den absoluta majoriteten av det svenska folket också vill!
Anna Ekström (S)
gymnasie- och kunskapslyftsminister
